jag säger inte hej då, jag säger vi ses

när farmor sa "det är så tomt utan dig" vid kistan gjorde det ont i hela kroppen och när prästen berättade hur farmor och farfar träffades och om deras 57 år som gifta log jag genom tårarna.
det var så fint och sången gick bra men så fort jag sjöngt sista ordet brast det.
det var till dig farfar, varje ord.
nu ska jag leva utan dig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0