idag var jag på Power meet med mina underbara vänner, och efter ett tag kom Pontus och en vän och hängde med oss.

de klickade direkt med en av dom och en annan verkade nästan lite förvånad över hur de är när man lär känna dom.

man måste inte gilla partnerns alla vänner, och inte känna alla men det känns nästan som jag lever två olika liv när det blir så stor glipa. kan man ens bygga en gemensam framtid utan att inte veta ett dugg om sin partners vänner?

Pontus var så trevlig, och ändå precis som han alltid är, rolig och lite galen och på något sätt känns livet lite mer komplett och sammanhängande. och jag och Pontus får fler saker gemensamt.

en annan sak är när man hör om en väns kärleksproblem, om hur dåligt ett gammalt förhållande har vart. så dåligt att man inte kan hålla ihop.

då ser jag på min fina pojkvän, visst kan vi gnabba om småsaker och vara griniga på varandra men svartsjuka och begränsningar har aldrig någonsin vart ett problem.

jag kan bli besviken på Pontus åsikter och ibland över vad han gör, men aldrig på vem han är, han försöker aldrig kontrollera mig. jag älskar alla mina vänner, även de av manligt kön. jag vill umgås med dom och krama om dom när vi inte träffats på länge. och det har aldrig vart ett problem för jag älskar Pontus mest av allt och jag skulle aldrig vilja riskera varken mitt förhållande med honom eller min vänskap med mina pojkar. det vet han, och det betyder att jag har min man och mina älskade vänner. och på sätt gör han mig till världens lyckligaste tjej!