mitt hjärta kan inte längre bara vara mitt, jag äger men kan inte styra.

jag har lärt mig att bry mig om någon annan än mig själv,

det är inte lätt, men sällan svårt.

tryggheten är inte permanent men jag är aldrig rädd.

när jag mår som bäst och du inte är där vill jag ha ditt livtecken, bara några ord och veta att du fortfarande finns kvar.

man lär sig samarbeta genom motgångar och problem trots hatet från dig och löftena jag inte höll.

dina ord gör fortfarande ont, jag kan fortfarande känna ångestens avtryck.

men att hitta tillbaka, att kunna förlåta.

kanske är vi oslagbara, lika gärna skulle det kunna sluta i kaos.

men jag fruktar inget för jag är lycklig.