när jag frågade mig själv om jag ville strunta i allt och ge upp hela livet så insåg jag rätt fort att jag inte var färdig med mitt liv.

redan nu har jag kommit så himla mycket längre.

jag ville att människor skulle minnas mig helst inom musiken och som musiker/låtskrivare.

men precis som med musiken har jag alltid vetat att jag vill att texter osv ska hjälpa människor precis som det hjälpt mig.

jag har alltid dragits lite extra till "problembarnen" och kan i all jävelskap känna mig lite lycklig när någon öppnar hela sitt hjärta och berättar allt som gör ont. även om det är jobbigt att lyssna på så ger det mig någon form av stimulans.

min drivkraft har alltså vart att jag vill bli ihågkommen, att jag vet att jag har förmågan att tala och skriva så att folk känner igen sig och känner att jag förstår dom. jag hoppas kunna göras detta med mitt låtskriveri och min musik en dag!