the hour I first believed

har haft en grymt lugn helg, förra veckan spårade det lite så jag bestämde mig för att ta det lugnt.
övade piano, gitarr och mitt fina dragspel igår! dutti! sen vart jag uttråkad och smsade Chrippe och då ringde han upp lite alkoholpåverkad och glad, haha söten♥
ska gå min halvmil för första gången i år efter jag skrivit detta. rena huvudet


jag kan inte ens tänka mig hur det är att avsky sin personlighet så mycket att man börjar försöka vara som de andra.
att gå från blyg, omtänksam, noggrann, duktig, ansvarsfull och känslosam till kall, sliskig, stel och opersonlig är obehagligt och patetiskt. snacka om att tappa bort sig själv.
allt som gjorde dig speciell för mig har du förlorat.
är du lycklig är det bra, fortsätt. men jag vägrar vara delaktig i denna desperata maskerad.

Ja min blogg är personlig, deal with it



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0