igår morse klockan 5 dog mormor.
ändå har jag traskat runt som ingenting hänt. fattar inte, gråter knappt för det känns så overkligt.
försöker omvända energin och hålla upp mig och mitt liv för hennes skull.
jag vet att hon skulle vara mer stolt av att se mig i skolan med mina vänner än hemma i tårar.
nu planeras det begravning osv. mitt hjärta blöder.