älskar min pojkvän så förbannat mycket.
inatt kunde han inte sova över men han kom igår kväll och lovade att stanna tills jag hade somnat.
runt halv 2 om jag minns rätt i sömndimman åkte han hem.

jag vill inte gärna visa mig svag men ibland gör det så fruktansvärt ont när jag tänker på mormor och framtiden utan henne. även om jag väljer att inte dela med mig av det så antar jag att det märks.
och då är han bara där, håller om mig och pussar mig på pannan, får mig att skratta tills det gör ont och får mig att tro på någon form av framtid.

jaha förövrigt spenderar jag långa dagar i skolan, samtidigt som premiären närmar sig med stormsteg.
17/3, 21/3 och 23/3 går det föreställningar för allmänheten.