jag ha ju påsklov också.
mitt sista riktiga lov dessutom.

om 32 dagar fyller jag 19.
vill nog stanna på 18, perfekta åldern, både barn och vuxen.
det är okej att inte veta allt och vara omogen men är ändå gammal nog att få bestämma själv.
i sommar blir det P&L och håller tummarna för att jag får sommarjobb andra perioden.
solen skiner och vårdagarna är fler än vinterdagarna♥

lyssnar på Kent för första gången på länge förutom någon låt imorse.
har inte velat höra låtarna som går rakt in och sätter orden på känslorna jag försöker skjuta åt sidan.
och som jag trott brister det direkt, men tröstar lika mycket som det förklarar den bittra sanningen.

förlåt för en bitter och frånvarande blogg.
om dagarna sjunger jag med hela hjärtat, tröstar mig själv med att göra det jag älskar.
umgås med min pojkvän som får mig att glömma det jag förlorat och istället tänka på allt det jag kommer få, ser mer framtid än det förflutna.
pratar om motgångarna med en positiv underton och därför hamnar all negativitet här.

katten har skrikit av minsta rörelse så idag åkte mor med honom till veterinären, visade sig att han hade förslitningar vilket innebär att ryggraden är nersliten och "vass".
men han har fått medicin som ska läka det men han går typ 2 meter i taget fortfarande och får absolut inte vara ute eller hoppa omkring.

annars då så krigar vi på med sceniska, 5 av 10 avklarade!

imorgon är det premiär,
skolavslutningen i 2an fick vi temat att börja spåna på, nu, äntligen är det dags.

vet att mormor kommer vara där, hon frågade om föreställningens datum flera gånger pga vimmsighet och utmattning när mamma hälsade på henne på sjukhuset strax innan hon dog. hon hade vart så fruktansvärt stolt och sagt att jag var den bästa sångerskan och den vackraste tjejen i hela föreställningen, sånt som en mormor ska tycka om sitt barnbarn. men hon kommer vara där ändå.

älskar min pojkvän så förbannat mycket.
inatt kunde han inte sova över men han kom igår kväll och lovade att stanna tills jag hade somnat.
runt halv 2 om jag minns rätt i sömndimman åkte han hem.

jag vill inte gärna visa mig svag men ibland gör det så fruktansvärt ont när jag tänker på mormor och framtiden utan henne. även om jag väljer att inte dela med mig av det så antar jag att det märks.
och då är han bara där, håller om mig och pussar mig på pannan, får mig att skratta tills det gör ont och får mig att tro på någon form av framtid.

jaha förövrigt spenderar jag långa dagar i skolan, samtidigt som premiären närmar sig med stormsteg.
17/3, 21/3 och 23/3 går det föreställningar för allmänheten.

igår morse klockan 5 dog mormor.
ändå har jag traskat runt som ingenting hänt. fattar inte, gråter knappt för det känns så overkligt.
försöker omvända energin och hålla upp mig och mitt liv för hennes skull.
jag vet att hon skulle vara mer stolt av att se mig i skolan med mina vänner än hemma i tårar.
nu planeras det begravning osv. mitt hjärta blöder.

när jag gick i förskolan sa jag till min förskolelärare Tuija att när mormor dör så kommer jag också dö.
i lågstadiet skulle vi skriva om någon vi ser upp till i "boken om mig" och jag skrev om min mormor som gått igenom så mycket men alltid vart så stark för alla andra.
under de senaste 2 veckorna har mormor fått diagnosen skelett-cancer och blivit jättesjuk och legat på sjukhuset.
idag vakar min mamma och mina bröder över henne i skift eftersom hon är okontaktbar och det verkar som att hon snart är borta.
jag tror ingen kan riktigt förstå vilken relation vi har och hur obeskrivligt mycket jag älskar henne.
just nu känns det som att jag dör innuti redan nu innan hon har gått bort och kan inte ens tänka mig känslan när hon gör det.
under sceniska har jag i alla fall 100 andra saker att tänka på samtidigt som det är så oroligt jobbigt att gå hela dagen och inte veta vad jag kommer få höra när jag kommer hem.

Känslan av att bara gå och vänta på att sin hjältinna ska dö.

det blir mer och mer glest här.
men faktum är att jag inte bryr mig om statistiken (eller followers på Twitter)
känns som folk mer eller mindre försöker tvinga folk att följa dom, reklam hela jävla tiden. reklam är inte mindre irriterande bara för att det är en privatperson som gör reklam på facebook.
från fjortisar till vuxna människor, jesus, attentionwhores. "kolla min blogg" "följ mig" "läs och kommentera" no offence om någon som medvetet gör massa reklam för sig själv läser detta, men det gör människor mer irriterande än intresserade av er. Det är sådant som får folk att sluta läsa/followa.
nej, ni är fina ni som läser, just för att jag vet att ni läser för att ni vill läsa och inte för att jag ständigt uppmanar er.
det är sånt som betyder.
men det kommer fortsätta vara glest med inlägg och så förblir det nog ett tag antar jag.
jag har förmodligen trampat på ett par tår nu men det är sagt med kärlek och något jag stör mig nå så grymt på.


pussenochkramen

åh vad dålig jag är.
i alla fall, i Tisdags var jag på introduktion på det som förhoppningsvis blir mitt kommade jobb.
kom hem 5, skulle vara hos Klara 7 och gjorde misstaget att smörja in mig snabbt med brun utan sol och var tvungen att klä på mig innan det torkat. som tur var på syntes inte katastrofen förrän dagen efter.
Så, förfest hos Klara sen 100 dagarsfest på Pluto. Alla som säger att det är fett ovärt kan ju gå och hänga sig. Mycket folk men otroligt bra stämning.
Strax innan 2 hämtade Sebastian mig och käpte McDonalds sm jag svepte på en sekund.
Igår och idag är jag nästan sjukare än innan, bra Frida.



sofias pic